DEN HELLIGE SIGFRID 15./28.FEBRUAR

Bilde: Den 15 februari enligt den gamla kalendern firar vi den helige Sigfrid. Enligt Sigfridslegenden skall Sveriges förste kristne konung anhållit hos kung Ethelred II av England att få dugliga kristna präster till Sverige, vilket var bakgrunden till att den Helige Sigfrid lämnade sitt fädernesland och begav sig till Sverige. Han var förmodligen en munk från Glastonbury som blivit missionsbiskop. Biskop Sigfrid hade sina tre systersöner i sitt sällskap, som också de var munkar. De bar namnen Unaman, Sunaman och Vinaman, som i nämnd ordning var präst, diakon och subdiakon. De skall ha landstigit i sydligaste delen av det dåtida Sverige, nämligen Värend, och där firat sin första liturgi på svensk mark. En man utsänd från kungen, Olof Skötkonung, skall ha bevistat mässan och blivit mycket gripen av skrudarnas färgprakt och sångens välljud och rapporterat detta till kungen som genast ville träffa helgonet. När Sigfrid och hans följe första gången rastade i Värend, vid en ort som visade sig vara Växjö, fick Sigfrid Guds befallning att bygga en kyrka på denna plats. På Sigfrids uppmaning antog folket genom beslut på landstinget den kristna läran. Unaman, Sunaman och Vinaman stannade kvar i Värend och förkunnade Evangeliet och så småningom kunde en större kristen församling bildas i Växjö, huvudorten i Värend. Biskop Sigfrid begav sig dock norrut till Västergötland, där Olof Skötkonung residerade. När kung Olof träffade biskop Sigfrid skall kungen ha omvänt sig till kristendomen och låtit döpa sig med sin familj i S:ta Birgitta (Brigida) av Irlands källa vid Husaby på Kinnekulle. Sigfrids systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman utövade ett framgångsrikt apostolat i Värend. De blev dock överfallna av hedningarna och halshuggna. Enligt Sigfridslegenden lade mördarna de avhuggna huvudena i ett kar och band en tung sten vid karet och sänket alltsammans i Helgasjön. Sigfrid bad till Gud att Han skulle uppenbara för honom var hans systersöners reliker fanns och en natt såg han tre eldslågor ovanför sjön. Under lågorna fann han martyrernas huvuden, han bar alltsammans i land och skrinlade martyrernas huvuden i den kyrka, som martyrerna själva låtit bygga i Växjö. Den Helige Sigfrid torde sedan ha slutat sina dagar i Växjö omkring 1045-1050 och blev omedelbart vördad som helgon. I vårt kloster har vi fått en beställning på en ikon av den helige Sigfrid och hans systersöner. För tillfället gör vi efterforskningar och rådfrågar andra ikonmålare om hur helgonen på mest korrekt sätt kan målas, eftersom ikoner av dessa helgon är ovanliga i bysantisk stil. Den publicerade ikonen är en gåva från den rumänska Ortodoxa Kyrkan till domkyrkan i Växjö.Den 15 februari enligt den gamla kalendern firar vi den helige Sigfrid. Enligt Sigfridslegenden skall Sveriges förste kristne konung anhållit hos kung Ethelred II av England att få dugliga kristna präster till Sverige, vilket var bakgrunden till att den Helige Sigfrid lämnade sitt fädernesland och begav sig till Sverige. Han var förmodligen en munk från Glastonbury som blivit missionsbiskop. Biskop Sigfrid hade sina tre systersöner i sitt sällskap, som också de var munkar. De bar namnen Unaman, Sunaman och Vinaman, som i nämnd ordning var präst, diakon och subdiakon. De skall ha landstigit i sydligaste delen av det dåtida Sverige, nämligen Värend, och där firat sin första liturgi på svensk mark. En man utsänd från kungen, Olof Skötkonung, skall ha bevistat mässan och blivit mycket gripen av skrudarnas färgprakt och sångens välljud och rapporterat detta till kungen som genast ville träffa helgonet. När Sigfrid och hans följe första gången rastade i Värend, vid en ort som visade sig vara Växjö, fick Sigfrid Guds befallning att bygga en kyrka på denna plats. På Sigfrids uppmaning antog folket genom beslut på landstinget den kristna läran. Unaman, Sunaman och Vinaman stannade kvar i Värend och förkunnade Evangeliet och så småningom kunde en större kristen församling bildas i Växjö, huvudorten i Värend. Biskop Sigfrid begav sig dock norrut till Västergötland, där Olof Skötkonung residerade. När kung Olof träffade biskop Sigfrid skall kungen ha omvänt sig till kristendomen och låtit döpa sig med sin familj i S:ta Birgitta (Brigida) av Irlands källa vid Husaby på Kinnekulle. Sigfrids systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman utövade ett framgångsrikt apostolat i Värend. De blev dock överfallna av hedningarna och halshuggna. Enligt Sigfridslegenden lade mördarna de avhuggna huvudena i ett kar och band en tung sten vid karet och sänket alltsammans i Helgasjön. Sigfrid bad till Gud att Han skulle uppenbara för honom var hans systersöners reliker fanns och en natt såg han tre eldslågor ovanför sjön. Under lågorna fann han martyrernas huvuden, han bar alltsammans i land och skrinlade martyrernas huvuden i den kyrka, som martyrerna själva låtit bygga i Växjö. Den Helige Sigfrid torde sedan ha slutat sina dagar i Växjö omkring 1045-1050 och blev omedelbart vördad som helgon.

I vårt kloster har vi fått en beställning på en ikon av den helige Sigfrid och hans systersöner. För tillfället gör vi efterforskningar och rådfrågar andra ikonmålare om hur helgonen på mest korrekt sätt kan målas, eftersom ikoner av dessa helgon är ovanliga i bysantisk stil. Den publicerade ikonen är en gåva från den rumänska Ortodoxa Kyrkan till domkyrkan i Växjö.

(https://www.facebook.com/KonstantinHelenaForsamling)